Ett år sen sist

Och du bara växer, utvecklas och blomstrar som den fantastiska lilla människa du är. Busig, glad och sprallig för det mesta. Med ett ofantligt humör när du  inte får som du vill. Älskar djur och vill pussa alla du ser. Barn är också roliga och spännande att hänga med. Men ibland inte alls, utan då vill du putta omkull och knuffas. 

Leka med bilar, köra med tåg på din tågbana, kolla på Bamse, läsa böcker och springa omkring är det bästa du vet. Dagis är skitskoj och även fast du sällan vill gå dit vill du aldrig gå hem därifrån heller. Inga tårar vid lämning utan bara en snabb puss och sen iväg för att hinna få tag på bästa leksaken. 

Jag glömde, att gunga och att plaska i vattenpölar är nog det BÄSTA av det bästa. Lycka i sin renaste form. 

Pannkaka, palt, pasta gillar du att äta. Och broccoli. 

Pyssel är roligt. Och att rita gurkor på väggen. 

Din lilla Briohund har du döpt till Svarten efter mormors lilla hundvalp. 

Och just det. Så har du börjat klättra ur spjälsängen så jag antar att det blir en visit till ett stort varuhus för att köpa ny säng inom de närmsta dagarna. 

Så mycket älsk på dig knasiga lilla nakenfis!

Ett år, två månader och tre dagar

Ettårsdagen kom och gick. Vi firade med vimplar, paket, pannkakstårta o mormor/farmorbesök. Du är en så glad liten kille att man mest bara vill krama sönder dig. Svårt att hålla sig ibland. Kramar har du precis börjat dela ut lite nu och då. Läser vi i en av favoritböckerna så bläddrar du snabbt till sidan där den ledsna bebisen vill kramas med mamma. Inte sällan lägger du kinden mot boken och kramas lite du också. Har vi tur är det mot den lyckliga högläsaren.

Böcker har äntligen blivit lite roliga att bläddra i. Ingen tid finns att höra historier dock, du pekar och vi berättar vad det är du pekar på och helst hur det låter.

Du har blivit riktigt duktig på att förstå ord och hämtar gärna dina gosedjur när vi frågar var kissen eller vovven är. Döm om min förvåning när du faktiskt kom tillbaka med en giraff närmat frågade efter den. Klocka, fönster, blomma, öga,öra,näsa, mun och mage pekar du också glatt på när vi ber dig. Säger vi åt dig att det är dags att byta blöja springer du och hämtar skötdynan (men blir ändå arg när du läggs ner på den). Pratar gör du gärna, dock sällan vi förstår vad du säger. Mamma, pappa, titta, där, mjau är väl de som hittills varit tydligast.

Jag skrev i början att du oftast är en glad kille och det är du, men du har också ett hiskeligt humör när du inte får som du vill. Hiskeligt. Matstunderna mynnar ofta ut i sådana utbrott. Du lessnar på att äta, kastar mat och pekar på och vill ha precis allt utom räckhåll. Du äter fortfarande som en liten myra, men är ju pigg och energisk trots det så vi gillar läget och hoppas att du en vacker dag ska inse att det är gott med något annat än broccoli och ärtor. Även om det ju är finfina saker att gilla också.

Du gillar att sortera om saker i vårt skafferi, titta ut genom brevinkastet, spola i toaletten, välta omkull blomkrukor och att bli jagad. Bada är annars en favoritsysselsättning. Du gillar inte att klä på dig, varken inne eller ytterkläder. Men du älskar att vara ute och springa omkring bland alla löv i dina röda små skor.

Sover gör du som en stock mellan sju och halv sju. Oftast. Så himla skönt. Sova i egen säng i eget rum gjorde verkligen underverk för dina sovvanor.

Älskade lilla trollunge, det är så häftigt att få vara med på din resa.

Kvällspigg bebis

Borde ha förstått att det inte var någon bra idé att låta bebisen sova precis hur länge han ville när han somnade vid kvart i fem i eftermiddags. Men hur fel känns det inte att väcka en sån liten som ligger och snarkar sött?

När jag väl plockade upp honom fyrtiofem minuter senare då han vaknat somnade han ytterligare en halvtimme på min mage. Då hade jag verkligen ingen lust att väcka honom. Nu har jag skickat pappan på läggningsuppdrag efter ytterligare en dag med kasst intag av kvällsgröt. Nåja, ska till BVC nästa vecka och prata igenom det här med att mat och sluta amma. Känns fint.

Efter två avsnitt av The Killing är det nu dags för mig att försöka sova några timmar innan den minsta familjemedlemmen vaknar pigg alldeles, alldeles för tidigt.

Kort reflexion från dårhuset

Varför kan inte alla som tittar sig i spegeln känna samma glädje som S gör när han ser sin egen nuna. Myself included. Det vore fint tycker jag.

Picknickpremiär

Vi har haft två underbart fina vårdagar, jag skulle nästan drista mig till att säga att det är lite sommar i luften. Som att vi hoppat över en årstid i år. Igår slutade dock vår morgonpromenad med att jag vrickade foten och snyftande fick halta till närmsta parkbänk. Där satt jag sedan tills S vaknade och skeptiskt betraktade traktens hunddagis gå förbi. Det gick bra att gå hem, men att ta sig upp för trapporna i omgångar två med bebis och sedan vagn kändes rätt jobbigt just då. Ljuspunkten var att jag kunde sitta på bänken i t-shirt utan att frysa. Kanske kan jag få lite färg i år när jag är hemma och ute betydligt mer än vanligt. Vi får se.

Idag började och slutade betydligt bättre. Fina pappa J hade bemärkelsedag och blev väldigt glad för sina klappar som bestod av en kaffemaskin och en iPad mini. Så glad att han stannade hemma till lunch och lekte med sina nya saker. Vi följdes åt till tunnelbanan, S och jag hoppade av på vägen och mötte upp vår mammagrupp. Sedan hade vi lite picknick på en fin brygga vid en sjö. Solen sken, fåglarna kvittrade, vattnet glittrade, himlen var blå och eftersom våra bebisar inte direkt kryper än gick det alldeles utmärkt. Inom en snar framtid får vi nog lov att hålla oss på gräset en bit ifrån vattnet, så det var fint. Av någon anledning blev S jätteledsen och skrev hela promenaden tillbaka till tunnelbanan, väl där så gick det bra igen. Många människor att titta på. Sedan åt vi mellis ute, handlade glass till mamman och blöjor till bebisen innan vi gick in och hängde fram till läggdags. För den yngre av oss, mamman är ju bevisligen vaken än även om ögonlocken börjar bli tunga här också. Klockan är ju trots allt 20.45. Nu väntar jag bara hem födelsedagsbarnet för att kanske äta någon middag innan vi båda somnar tidigt ännu en kväll.

Det händer mycket nu

Eftersom jag aldrig tycks komma till skott med att producera månadsinläggen så kör vi en liten sammanfattning av läget såhär fem dagar efter åttamånadersdagen.

S kan nu rulla sig väldigt skickligt vart han än vill. Jag borde filma och spara för den här lillen är grym på att ta en faslig sats och sedan precis innan huvudet tar i golvet sakta in så han inte gör sig illa. Imponerande. Det här med krypning har inte alls verkat vara något som S intresserar sig för, fram tills för nån dag sedan då han helt plötsligt gjorde nåt tafatt försök. Idag har hela dagen ägnats åt krypträning, samt åt att försöka ställa sig upp mot mig, mot ett eluttag, mot vardagsrumsbordet, mot soffan och i spjälsängen (som han förövrigt fortfarande inte sover i).

Vi kämpar (tycker jag) fortfarande med maten. Till lunch och den nyligen införda middagen äter S ungefär en halv burk. Hemmagjord mat är INTE gott och spottas helst ut. Frukost och mellis går sådär. Kvällsgröten ok. Vi har fortfarande svårt att få i den lille gourmanden mer än en halv portion gröt, men han verkar stå sig bättre då han ofta sover ungefär sju timmar i sträck på natten och vaknar för sitt första mål omkring fyra. Fortfarande ammar jag oftast efter varje mål, men funderar starkt på att dra ner på det till morgon och kväll för att inom en inte alltför avlägsen framtid sluta helt. Med sex tänder på plats är det helt enkelt inte så himla mysigt längre. 

Det är en glad liten kille jag har nöjet att hänga med på dagarna. Tycker om när vi är med andra mammor och bebisar för då får man extra mycket uppmärksamhet. Tvekar inte att använda sin röstkapacitet för att alla ska titta på honom. Inte så lik mamma på den punkten. Har för några veckor sedan inträtt i den stora mammigheten och blir inte alls glad när någon annan ska hålla i honom. Detta gäller främst kvällar. 

Annars är det lite kämpigt att byta blöja och kläder. Hoppas innerligt att detta bara är en av alla faser, för det är inte roligt. 

Vagnen är fortfarande det bästa sömnmedlet trots att vi bytt till sittdelen. Det är också roligt att sitta och kika på allt spännande när man är ute på promenad. Våren kommer med stormsteg och det är varmt ute. Snart börjar parkhängssäsongen och vi ser fram emot många mamma/bebispicknickar. 

Dadadada, dapapapa är vanligt förekommande fraser i vårt hushåll nuförtiden. Jag försöker tappert med mamamama men hittills går det inte så bra.

Den här himla kärleken som bara växer och växer så att bröstet håller på att sprängas är helt otrolig. Att få se denna lilla person växa och utveckla sin personlighet är något jag aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle kännas för åtta månader sedan.

Vad jag önskar mig i påskägget

Att S blir frisk. GENAST tack. Att få sova en hel natt och vakna utvilad. Att det blir vår någon jäkla gång. Den där systerhelgen vi planerat (och i alla fall jag längtat efter så länge).

Vi fick besök av en objuden gäst

Några dagar efter vårt besök på förskolan kom så förkylningen och knackade på dörren och vägrade gå sin väg trots att vi bad snällt. Minstingen i vårt hushåll drabbades hårt och har mest velat bli buren och kramad sedan dess. Matvägran, hungergråt och allt annat skit som följer med en förkylning gör så ont i hjärtat när det enda man vill är att ens lilla plutt ska vara glad och må bra.

Förkylningen verkar dock vara på väg att lämna oss snart för lillen äter igen. Peppar, peppar. Ingen feber, bara världens mest igenkorkade näsa. Vi fick ställa in lekdate med några av de andra bebisarna ur mammagruppen. S som nu när han känner sig lite piggare tycker det är rätt tråkigt att vara hemma var inte glad över det beskedet. Men, men han får hålla till godo med en tråkig mor ytterligare några dagar.