Tre månader

Nötisen, du har hunnit bli tre månader gammal och OJ vad mycket som händer i ditt lilla liv. Igår upptäckte du att du kan göra ljud och som du gillar det. Sedan dess har du pratat varje vaken sekund (som iofs inte är så många då du har fått din första förkylning och tappert kämpar mot den genom att sova bort den. Heja, heja!).

Du har åkt flygplan för första och andra gången. Gick hur bra som helst, förutom att det nog gjorde lite ont i dina öron när vi skulle landa första resan. Annars åt du, sov och tittade på alla spännande lampor. Fortfarande väldigt kul med lampor, och hos mormor var det extra kul att vara för hon har så många fyllda med lampor. Inför ditt första besök hade mormor gjort i ordning skötbord i tvättstugan och virkat valar för dig att titta på. Väldigt spännande tyckte du och önskade nog att vi kunde tagit med den blå hem hit.

Du har redan hunnit med att vara i kyrkan och delta i din första begravning. Då din ömma moder är något av en orolig själ och var nervös skrikutbrott höll din fina moster i dig hela begravningen och du snusade så gott på hennes axel, både genom predikan, orgelspel och sång. Apropå din moster så var det kul att ni fick hänga med varandra en dryg vecka. Från en viss inledande skepticism gick du till att vara väldigt kär i henne. Sov så gott i hennes armar.

Du vill fortfarande inte ha napp och spottar snabbt ut den om jag försöker mig på att erbjuda. Vill gärna använda bröstet för mat, tröst och som sömnpiller. Du äter dock lite mer sällan nu och inte en gång i timmen (vilket jag är tacksam över), ibland sover du till och med fem timmar i sträck nattetid. Det kanske har med ovan nämnda förkylning att göra så jag ska väl inte ropa hej ännu.

Dygnet har du vänt på, från att ha somnat kring elva och dragit igång på riktigt efter en sisådär tolv timmar är du nu gärna vaken till mellan ett och två på natten. Jag hoppas innerligt att detta har med förkylning att göra för nu när du börjat testa din röst är det lite svårt att somna bredvid dig.

Annars har du blivit en gladare liten bebis. Ditt magont verkar ha försvunnit mer och mer nu när jag testat att vara mjölkfri ett tag. Senaste tiden har du dock varit mer ledsen, men vem är väl inte det när man är sjuk?

Andra saker: Vi brukar träffa bebisarna och mammorna från vår föräldragrupp en gång i veckan för promenader och fika. Jag lämnade dig och pappa ensamma för en kväll då jag och A gick för att se Twilight och förälska oss i vampyrer och varulvar för en stund. Ni hade det lite kämpigt med flaskan ett tag, men till slut gick det fint. Även om du inte alls ville släppa mig ur sikte när jag kom hem igen. (Eller var det månne mina bröst? Hehe) Vi fortsätter träna med flaska någon gång då och då för att jag ska kunna komma iväg ibland.

Nu hör jag att du vaknat så nu ska jag gå och ge dig en puss!

Morgonstund

Klockan är strax efter nio och jag sitter i sängen med min kopp frukostvälling och sneglar på dig där du ligger en bit bort och fortfarande snusar sött. Snart två och en halv månad har gått sedan du kom och förändrade ALLT.

Blöjbyten som var en ren fasa i början tycker du nu är ganska roliga. Kanske är det så att du vant dig och framförallt lärt dig att det är ganska skönt med en torr och ren blöja. Möjligen har det också att göra med Bamse och hans vänner som vi placerat ut ovanför skötbordet. Nu ligger du och ler och pratar med dem mest hela blöjbytena. Roligare för dig och framförallt roligare för mig som får nöjet att föreställa vad ni pratar om när du skrattar så gott.

Morgonen igår har hunnit bli morgonen idag. Det blir lätt så med en liten i familjen har jag märkt. Påståendet; tiden flyger förbi - har fått en annan mening sedan vi blev tre. Tiden formligen rusar förbi, likt en försenad Usain Bolt.

Det bästa du vet är fortfarande att bli buren. Vagnen fungerar ganska bra som sömnmedel, men vissa protester inledningsvis förekommer. Babybjörnen vet jag inte vad du har emot, men du börjar ofta gallskrika om inte direkt du blir placerad i den så åtminstone efter en stund. Ingen vagn eller sele utan tätt, tätt mot mamma eller pappa är det bästa sättet att sova, färdas eller bara vara.

Lampor, Bamsefigurerna och skuggor är spännande att titta på. Favoriten är dock vår sovrumstapet. Vet inte hur ofta jag kommer på dig att bara stirra rakt in i väggen när vi ska sova.

Annars har vi börjat gå i föräldragrupp och träffa fem andra mammor och deras småisar. Förra veckan var vi och fikade tillsammans allihopa. Skönt att träffa vuxna människor och få prata lite annat än bebisspråk om dagarna också. Annars känner jag mig ganska lyckligt lottad som har vänner som är hemma om dagarna av en eller annan anledning, så hittills har vi haft alldeles lagom med besök och äventyr. Barnvagnsbio testade vi med U och hennes lille F, det gick förvånansvärt bra förutom på hemvägen då du vaknade i vagnen och gallskrek tills vi kom hem och han fick mat.

Amningen verkar ha lugnat sig lite. Du, min lilla gourmand, vill inte längre äta med exakt en timmes mellanrum, nu kan det ibland gå två, två och en halv timme mellan matningarna. Skönt tycker jag. Kanske har det något att göra med den lilla magen som verkar må bättre nu. Inte så mycket magknip längre. Heja, det tycker vi om!

Försöker ta mig ut varje dag med vagnen, men vissa dagar är det svårt att hinna med. Av någon outgrundlig anledning försvinner tiden även när man inte har någonting inplanerat. Bara att försöka få till middag eller äta lunch är nog svårt. Igår försökte jag i tre timmar innan vi lyckades komma ut en sväng, du bestämde sig för att bajsa varje gång jag lyckats få på overallen och efter blöjbyten blev du hungrig som en varg. Och så höll det på. I tre timmar. Så kan det gå.

Bada är roligt och du sprattlar med ben och armar som vilken amerikansk simstjärna som helst. Desto tråkigare är det att bli upptagen, även om det också går bättre och bättre för varje gång. Nappvägrare deluxe, eller är det bara så att jag inte hittat rätt napp än? Har testat två varianter och ibland suger du en stund, men det är som att du är oförmögen att behålla den i munnen och efter en stund blir du arg och vill äta. Flaska däremot har gått bra hittills och peppar, peppar på söndag ska jag smita iväg med fina A och titta på vampyrer i biomörkret medan du och pappa har lite grabbkväll. Spännande! Och på torsdag kanske du får träffa din första hund då L som är hundvakt i veckan kommer hit och vi ska gå ut och promenera.

Nä du, lilla nötis. Nu är det jag som kryper ner bredvid dig och vilar en liten stund innan vi tar tag i den här dagen.

Välkommen till världen min tokiga unge

Så hände det som brukar hända efter ungefär nio månader av att vara gravid. Det lilla livet bestämmer sig för att titta ut och plötsligt står man där med insikten om att, eeeh vänta nu, jag ska ta hand om den här pyttepyttelilla fantastiskt perfekta lilla människan? Tänk om jag gör nåt fel? Tänk om rumpan blir röd? Tänk om han gråter och jag inte kan trösta? Tänk om han äter för lite? Tänk om jag har för lite kläder på honom? Tänk om jag har för mycket kläder på honom? Tänk om han har ont i magen? Tänk om, tänk om.

Efter två trygga nätter på BB var det hemfärd för nyblivna lilla familjen och paniken steg i nyblivna mammans inre (se ovan och multiplicera med tusen). Jag som aldrig ens vågat hålla i en så liten bebis innan hade helt plötsligt ansvaret för ett litet liv i mina händer. Hisnande tanke.

Nåväl, livet är från och med första september för alltid förändrat. Det här underbara lilla livet som jag fått ynnesten att lära känna har kommit in i mitt liv som en stormvind och totalt förändrat det. Redan på BB skrek han högst och längst och när andra små bebisar sov första dygnet efter förlossningen åt han ungefär hela tiden och var inte alls trött. Det där lilla leendet som spelar i mungipan är det vackraste jag någonsin sett (även om det nu råkar bero på gaser) och känslan av att vakna mitt i natten av en hungrig liten kille som sparkar och slår en i magen samtidigt som han grymtar likt sju vildsvin går inte att förklara för den som inte varit där. Det är en kärlek som totalt uppfyller mig.

Välkommen till världen min tokiga, underbara unge. Det ska bli mig ett sant nöje att få lära känna dig.

En smygande känsla av att man glömt nåt

Det här med att veta vad man behöver och inte behöver införskaffa när det är första gången man går i väntans tider kan jag tycka är klurigt. Har gått omkring rätt så förvirrad under några månader och endast införskaffat ett litet klädesplagg och nån filt. Oviljan att köpa onödiga saker bara för att har slagits med stressen över att inte alls vara förberedd.Tack vare att Js syster med familj var här för en månad sedan med fem kartonger fyllda av kläder, leksaker, böcker, täcken och massor därtill känner jag ett slags lugn inom mig. De mesta praktiska förberedelserna är nu avklarade. (Inbillar jag mig i alla fall.)

Sedan sist har vi ägnat våra helger åt tapetsering och enligt plan kommer även följande helg att fyllas med fuktigt lim, svårpassade mönstertapeter, lutande väggar samt en hel del svordomar och uppgivenhet innan allt är klart. Då brukar vi bli väldigt nöjda och gå runt med varsitt fånigt flin på läpparna. Jag erbjuder en sneakpeak på nötrummets och vardagsrummets fondvägg och frågar er, kan man bli annat än stolt över sin insats när man aldrig tapetserat förr och resultatet blir så här bra?

Nu ska jag fortsätta min fredagsstädning innan jag går till affären och handlar hem mysig middag till mig och mannen som uppladdning inför morgondagens sovrumstapeter. De lär bli svårast hittills misstänker jag. 

Lev och må, mina vänner!

Om konsten att vänta

Mycket har hänt sedan sist jag skrev. Det största är den lilla hemlighetsfulla nöten som växer i min mage. J och jag håller som bäst på att förbereda allt som ska göras. En stor del av tiden går dock åt till att försöka förstå att två ska bli tre. Att nio månader är en lång tid vet jag inte vem som sa, någon som kände sig klokare än vad jag gör när det kommer till barn mest troligt. Vecka 34 nu och det känns fortfarande som att det var igår jag fick bekräftat vad som väntade. Storleken på magen avslöjar dock att det snart börjar vara dags.

Veckan som kommer innefattar bland annat:

Restaurangbesök och bio med fina A. Ser jag fram emot.

Tapetsering av nötrummet. Ser jag inte så mycket fram emot att utföra, men jag längtar verkligen tills det är klart. Målning/lackning av stolar samt fortsatt jakt efter beslag till nygammal byrå.

Besök hos barnmorskan.

Nu ska jag nog ta och sova en stund i soffan innan det är dags att ta tag i den här dagen. Att uppmuntras att ta en och annan tupplur och vilopaus är en av fördelarna med att vara gravid.