Idag börjar så allvaret (jaja, jag vet att vi kom fram till att det inte är så allvarligt, men ändå) med rutiner, kurslitteratur, tentor och uppsatser. Känns faktiskt inte så nervöst som jag trodde. Bara lite.
Jag fascineras av att det alltid ska vara ärlighet som är viktigast i ett förhållande. Eftersom alla alltid ljuger (nej, kanske inte om allt och kanske inte hela tiden, men en hel del) så borde man kanske lära sig vid det här laget att inte alltid prisa ärlighet högst. Jag vet inte. Lycka och ärlighet kan det gå hand i hand? Är det ens möjligt?
Sen blir jag lite förstummad när folk rynkar på näsan åt förhållanden där man verkligen tänjer på gränserna angående ärligheten (även om jag gör det själv också. Only human, ni vet) och verkligen får varandra att må bra. "Nej, älskling jag vill bara vara med dig, hon är inte alls lika söt som du." Osv.
Nåväl. Ett förvirrat inlägg så här på morgonkvisten. Vad jag egentligen ville säga är att om man ska vara ärlig ska man vara ärlig hela tiden och inte bara när det passar. Annars kan man lika gärna skita i det.
Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar