Ni vet. Det där pirriga, kallsvettiga, ångestframkallande, gapskrattiga äventyret när vad som helst kan hända men det spelar ingen roll. Det där sagolika ögonblicket som utan att veta om det betyder allt. Jag saknar äventyret. Istället sitter jag och lyssnar på Bright Eyes och drömmer gamla drömmar om att skriva och resa och vara vaken hela nätterna.
"So I have become the Middleman
The grey areas are fine
The "I don't know," the "maybe so"
Is the only real reply
It is the only true reply"
Bright Eyes - Middleman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar