Jag sitter i skolan och försöker vara flitig i arbetet med ännu en i raden av hemtentor. Det går sakteliga framåt, men eftersom tid är en bristvara skyndas resonemang på och tankeväckande insikter pressas tillbaka till förmån för sedvanliga omskrivningar av redan tyckta, tryckta och tråkiga tankar.
Jag erkänner att mitt humör sjunker något under tidspress. Dock blir jag muntrare av det faktum att jag sitter i skolans gamla bibliotek, omringad av ribbstolar. Jag slås med minnen från numera nedbrunna lågstadiets gymnastiksal med tillhörande discon och tafatta försök till dans.
Snart kommer mor och syster hit på efterlängtat besök som belöning på (väl utförd?) hemtenta. Därför är det bäst att jag sliter mig från minnenas kvarter och tar tag i frågor kring addiktionens uppkomst och självläkningens implikationer för det praktiska sociala arbetet.
På återseende kära vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar