måndag, november 15, 2010

Om viljan att gå vidare vore lika stark som rädslan att förändra

Sedan sist har jag varit hos tandläkaren. Jag kan inte tillräckligt beskriva hur stolt jag är över mig själv över att jag faktiskt gick dit. På senare år har jag drabbats av någon slags tandläkarskräck jag inte kan påminna mig om att jag haft tidigare. Efter ett inte alltför obehagligt besök, varken själsligt eller ekonomiskt, kanske det kommer kännas lättare att gå dit nästa gång det blir dags.

Annars trampar jag mest runt här i min smått ångestfyllda tillvaro. Det här med att bli klar med skolan, söka och få jobb är jobbigare än vad jag kunnat föreställa mig. Ett kapitel som ska avslutas och ett nytt som ska börjas. Nästan så länge jag kommer ihåg har jag läst på olika högskolor och universitet. Steget därifrån är möjligen större i mitt huvud än vad det behöver vara, men det känns något ledsamt, en aning läskigt och inte så lite nostalgiskt. Den unga, fria, obundna tjejen jag var när jag började plugga är svår att säga adjö till. Även om jag tekniskt sett inte är så ung, fri och obunden längre känns det som det sista steget mot det där vuxenlivet jag skjutit framför mig så länge nu.

Förutom vissa funderingar kring utbildningsavslut och framtid har jag hunnit med mammabesök och systervisit. Verkligen välbehövligt. Syfestival, musikalafton, spelkväll, shoppingdagar och underbart härligt sällskap. Snart är det min tur att komma och hälsa på. Ska bli fint.

Inga kommentarer: