Det blåser storm

Sedan sist har vi hunnit gå med fina vänner på jamaicansk restaurang. Maffigt mättande maträtter åtföljt av smarriga drinkar. Passion mojito satt inte fel, fick mig för ett ögonblick att ana ljumma karibiska vindar och glömma stormblåsten utanför. Vi har även hyrt ett gäng läskiga filmer och tagit oss igenom allihop. (Kanske därför jag drömt mardrömmar några nätter i rad inser jag nu.) Gått höstpromenader och krupit ihop i soffan och kollat nya serien Treme.

I måndags letade vi fram guldkorn ur den fortfarande nedpackade cd-samlingen. Sedan dess har lyckliga grannar kunnat ana tonerna av Pink Floyd och Thin Lizzy genom väggarna. Wunderbar! Möjligen har de varit mindre lyckliga när de hört oss dansa omkring och inlevelsefullt sjunga med. Möjligen.

Imorgon väntar pluggdate med S innan kvällen spenderas med J och grannen på Strindbergsafton. Söndagen är vigd åt studier och arbete. Lördagen är ännu ett oskrivet blad. Kanske att vi lyckas smita iväg till Fotografiska och se de nya utställningarna där. Kanske vi tar en härlig promenad och njuter av höstvädret innan vi bara kramas resten av dagen. Jag är nöjd vilket som.

Ha det fint mina vänner.

Höst i mitt kvarter

Precis utanför mitt köksfönster står en enorm lönn och lyser upp den annars rätt gråmulna Stockholmsdagen. Ett virrvarr av rött, orange och gult gör att det inte alls känns särskilt jobbigt att ta på sig varmt och bege sig ut i kylan. Särskilt inte när det runtom längs mitt promenadstråk bjuds på ovan nämnda färgterapi. Eller rönnarnas illröda löv som förhoppningsvis inte faller av på ännu ett tag.

Då det just nu verkar vara rotfruktssäsong i varje matvaruaffär har jag laddat upp våra förråd inför resten av veckan. Det blir pytter, soppor, grytor och ugnsgratinerade rotsaker. Rustik höstmat när den är som bäst. Eller i alla fall billigast.

Helgen som gick bjöd på ytterligare höstmarknad, shopping och god middag i glada vänners lag. Idag är det kvällsfika på mysigt café som är höjdpunkten, innan det blir dags att de sista vakentimmarna krypa ihop i soffan under filten och kramas lite så här på fyraårsdagen.

Då är väl jag drottningen

tänker jag för mig själv medan jag lyssnar på Kings of Convenience.

"What we built is bigger
Than the sum of two
What we built is bigger
Than the sum of two

But somewhere
I lost count of my own
And somehow
I must find it alone

24 and blooming like the fields of May
25 and yearning for a ticket out

Dreams burn
But in ashes are gold
Dreams burn
But in ashes are gold"



Jag är så glad att det var du som fanns där, mitt bland mina drömmars askhögar. Jag hoppas att du vet det.