Efter två trygga nätter på BB var det hemfärd för nyblivna lilla familjen och paniken steg i nyblivna mammans inre (se ovan och multiplicera med tusen). Jag som aldrig ens vågat hålla i en så liten bebis innan hade helt plötsligt ansvaret för ett litet liv i mina händer. Hisnande tanke.
Nåväl, livet är från och med första september för alltid förändrat. Det här underbara lilla livet som jag fått ynnesten att lära känna har kommit in i mitt liv som en stormvind och totalt förändrat det. Redan på BB skrek han högst och längst och när andra små bebisar sov första dygnet efter förlossningen åt han ungefär hela tiden och var inte alls trött. Det där lilla leendet som spelar i mungipan är det vackraste jag någonsin sett (även om det nu råkar bero på gaser) och känslan av att vakna mitt i natten av en hungrig liten kille som sparkar och slår en i magen samtidigt som han grymtar likt sju vildsvin går inte att förklara för den som inte varit där. Det är en kärlek som totalt uppfyller mig.
Välkommen till världen min tokiga, underbara unge. Det ska bli mig ett sant nöje att få lära känna dig.
