Ikväll har lilla familjen varit hos en vän och ätit middag. Spenatsoppa med tofu och ägg, ackompanjerat av alkoholfritt vin och vitlöksbröd. Mums! Och lyxen i att bli bjuden på mat. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag detta faktum.
När klockan började närma sig halv åtta tog lillen och jag tjuren vid hornen och började pulsera hemåt i snömodden. En härlig kvällspromenad varpå S naturligtvis somnade i vagnen och jag började oroa mig för kvällens insomning. Efter uppvaknande vid hemkomsten, blöjbyte, matning och pyjamaspåklädning ville lillen gärna att jag skulle tro att han var pigg. Den smarta mamman gick dock inte alls på detta och klappade ömt sitt barn på kinden och sa god natt innan hon lämnade sovrummet. Efter en stund hörde jag vad som kunde uppfattas som klagande ljud (alltså det här med femminutersmetoder hit och dit vet jag inte om jag skulle palla. Jag har nog dåligt samvete att lämna den lille att somna ensam, även om han själv är glad och nöjd) och gick in till honom, matade lite till, kramade lite till, sjöng trollmor (och TROLLband min publik) sa god natt ännu en gång och lämnade återigen rummet. Tre minuter senare gick jag för att se hur det stod till (ja, ni ser ju. Femminutersmetoden är inget för mig) med den lille, kikar in i rummet och upptäcker att han sover. Hah! Glass i soffan till ett avsnitt av Vampire diaries blev min belöning.
Igår hann jag aldrig ens byta till pyjamas då S helt plötsligt bestämde sig för att somna innan klockan slagit 18.00 och låta J och mig äta middag i lugn och ro. Jag ber J att handla till fredagsmyset och han kommer hem med en hummer. Gott!
