Ett år, två månader och tre dagar

Ettårsdagen kom och gick. Vi firade med vimplar, paket, pannkakstårta o mormor/farmorbesök. Du är en så glad liten kille att man mest bara vill krama sönder dig. Svårt att hålla sig ibland. Kramar har du precis börjat dela ut lite nu och då. Läser vi i en av favoritböckerna så bläddrar du snabbt till sidan där den ledsna bebisen vill kramas med mamma. Inte sällan lägger du kinden mot boken och kramas lite du också. Har vi tur är det mot den lyckliga högläsaren.

Böcker har äntligen blivit lite roliga att bläddra i. Ingen tid finns att höra historier dock, du pekar och vi berättar vad det är du pekar på och helst hur det låter.

Du har blivit riktigt duktig på att förstå ord och hämtar gärna dina gosedjur när vi frågar var kissen eller vovven är. Döm om min förvåning när du faktiskt kom tillbaka med en giraff närmat frågade efter den. Klocka, fönster, blomma, öga,öra,näsa, mun och mage pekar du också glatt på när vi ber dig. Säger vi åt dig att det är dags att byta blöja springer du och hämtar skötdynan (men blir ändå arg när du läggs ner på den). Pratar gör du gärna, dock sällan vi förstår vad du säger. Mamma, pappa, titta, där, mjau är väl de som hittills varit tydligast.

Jag skrev i början att du oftast är en glad kille och det är du, men du har också ett hiskeligt humör när du inte får som du vill. Hiskeligt. Matstunderna mynnar ofta ut i sådana utbrott. Du lessnar på att äta, kastar mat och pekar på och vill ha precis allt utom räckhåll. Du äter fortfarande som en liten myra, men är ju pigg och energisk trots det så vi gillar läget och hoppas att du en vacker dag ska inse att det är gott med något annat än broccoli och ärtor. Även om det ju är finfina saker att gilla också.

Du gillar att sortera om saker i vårt skafferi, titta ut genom brevinkastet, spola i toaletten, välta omkull blomkrukor och att bli jagad. Bada är annars en favoritsysselsättning. Du gillar inte att klä på dig, varken inne eller ytterkläder. Men du älskar att vara ute och springa omkring bland alla löv i dina röda små skor.

Sover gör du som en stock mellan sju och halv sju. Oftast. Så himla skönt. Sova i egen säng i eget rum gjorde verkligen underverk för dina sovvanor.

Älskade lilla trollunge, det är så häftigt att få vara med på din resa.

Kvällspigg bebis

Borde ha förstått att det inte var någon bra idé att låta bebisen sova precis hur länge han ville när han somnade vid kvart i fem i eftermiddags. Men hur fel känns det inte att väcka en sån liten som ligger och snarkar sött?

När jag väl plockade upp honom fyrtiofem minuter senare då han vaknat somnade han ytterligare en halvtimme på min mage. Då hade jag verkligen ingen lust att väcka honom. Nu har jag skickat pappan på läggningsuppdrag efter ytterligare en dag med kasst intag av kvällsgröt. Nåja, ska till BVC nästa vecka och prata igenom det här med att mat och sluta amma. Känns fint.

Efter två avsnitt av The Killing är det nu dags för mig att försöka sova några timmar innan den minsta familjemedlemmen vaknar pigg alldeles, alldeles för tidigt.

Kort reflexion från dårhuset

Varför kan inte alla som tittar sig i spegeln känna samma glädje som S gör när han ser sin egen nuna. Myself included. Det vore fint tycker jag.

Picknickpremiär

Vi har haft två underbart fina vårdagar, jag skulle nästan drista mig till att säga att det är lite sommar i luften. Som att vi hoppat över en årstid i år. Igår slutade dock vår morgonpromenad med att jag vrickade foten och snyftande fick halta till närmsta parkbänk. Där satt jag sedan tills S vaknade och skeptiskt betraktade traktens hunddagis gå förbi. Det gick bra att gå hem, men att ta sig upp för trapporna i omgångar två med bebis och sedan vagn kändes rätt jobbigt just då. Ljuspunkten var att jag kunde sitta på bänken i t-shirt utan att frysa. Kanske kan jag få lite färg i år när jag är hemma och ute betydligt mer än vanligt. Vi får se.

Idag började och slutade betydligt bättre. Fina pappa J hade bemärkelsedag och blev väldigt glad för sina klappar som bestod av en kaffemaskin och en iPad mini. Så glad att han stannade hemma till lunch och lekte med sina nya saker. Vi följdes åt till tunnelbanan, S och jag hoppade av på vägen och mötte upp vår mammagrupp. Sedan hade vi lite picknick på en fin brygga vid en sjö. Solen sken, fåglarna kvittrade, vattnet glittrade, himlen var blå och eftersom våra bebisar inte direkt kryper än gick det alldeles utmärkt. Inom en snar framtid får vi nog lov att hålla oss på gräset en bit ifrån vattnet, så det var fint. Av någon anledning blev S jätteledsen och skrev hela promenaden tillbaka till tunnelbanan, väl där så gick det bra igen. Många människor att titta på. Sedan åt vi mellis ute, handlade glass till mamman och blöjor till bebisen innan vi gick in och hängde fram till läggdags. För den yngre av oss, mamman är ju bevisligen vaken än även om ögonlocken börjar bli tunga här också. Klockan är ju trots allt 20.45. Nu väntar jag bara hem födelsedagsbarnet för att kanske äta någon middag innan vi båda somnar tidigt ännu en kväll.

Det händer mycket nu

Eftersom jag aldrig tycks komma till skott med att producera månadsinläggen så kör vi en liten sammanfattning av läget såhär fem dagar efter åttamånadersdagen.

S kan nu rulla sig väldigt skickligt vart han än vill. Jag borde filma och spara för den här lillen är grym på att ta en faslig sats och sedan precis innan huvudet tar i golvet sakta in så han inte gör sig illa. Imponerande. Det här med krypning har inte alls verkat vara något som S intresserar sig för, fram tills för nån dag sedan då han helt plötsligt gjorde nåt tafatt försök. Idag har hela dagen ägnats åt krypträning, samt åt att försöka ställa sig upp mot mig, mot ett eluttag, mot vardagsrumsbordet, mot soffan och i spjälsängen (som han förövrigt fortfarande inte sover i).

Vi kämpar (tycker jag) fortfarande med maten. Till lunch och den nyligen införda middagen äter S ungefär en halv burk. Hemmagjord mat är INTE gott och spottas helst ut. Frukost och mellis går sådär. Kvällsgröten ok. Vi har fortfarande svårt att få i den lille gourmanden mer än en halv portion gröt, men han verkar stå sig bättre då han ofta sover ungefär sju timmar i sträck på natten och vaknar för sitt första mål omkring fyra. Fortfarande ammar jag oftast efter varje mål, men funderar starkt på att dra ner på det till morgon och kväll för att inom en inte alltför avlägsen framtid sluta helt. Med sex tänder på plats är det helt enkelt inte så himla mysigt längre. 

Det är en glad liten kille jag har nöjet att hänga med på dagarna. Tycker om när vi är med andra mammor och bebisar för då får man extra mycket uppmärksamhet. Tvekar inte att använda sin röstkapacitet för att alla ska titta på honom. Inte så lik mamma på den punkten. Har för några veckor sedan inträtt i den stora mammigheten och blir inte alls glad när någon annan ska hålla i honom. Detta gäller främst kvällar. 

Annars är det lite kämpigt att byta blöja och kläder. Hoppas innerligt att detta bara är en av alla faser, för det är inte roligt. 

Vagnen är fortfarande det bästa sömnmedlet trots att vi bytt till sittdelen. Det är också roligt att sitta och kika på allt spännande när man är ute på promenad. Våren kommer med stormsteg och det är varmt ute. Snart börjar parkhängssäsongen och vi ser fram emot många mamma/bebispicknickar. 

Dadadada, dapapapa är vanligt förekommande fraser i vårt hushåll nuförtiden. Jag försöker tappert med mamamama men hittills går det inte så bra.

Den här himla kärleken som bara växer och växer så att bröstet håller på att sprängas är helt otrolig. Att få se denna lilla person växa och utveckla sin personlighet är något jag aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle kännas för åtta månader sedan.

Vad jag önskar mig i påskägget

Att S blir frisk. GENAST tack. Att få sova en hel natt och vakna utvilad. Att det blir vår någon jäkla gång. Den där systerhelgen vi planerat (och i alla fall jag längtat efter så länge).

Vi fick besök av en objuden gäst

Några dagar efter vårt besök på förskolan kom så förkylningen och knackade på dörren och vägrade gå sin väg trots att vi bad snällt. Minstingen i vårt hushåll drabbades hårt och har mest velat bli buren och kramad sedan dess. Matvägran, hungergråt och allt annat skit som följer med en förkylning gör så ont i hjärtat när det enda man vill är att ens lilla plutt ska vara glad och må bra.

Förkylningen verkar dock vara på väg att lämna oss snart för lillen äter igen. Peppar, peppar. Ingen feber, bara världens mest igenkorkade näsa. Vi fick ställa in lekdate med några av de andra bebisarna ur mammagruppen. S som nu när han känner sig lite piggare tycker det är rätt tråkigt att vara hemma var inte glad över det beskedet. Men, men han får hålla till godo med en tråkig mor ytterligare några dagar.

Ett litet skriktroll på öppna förskolan

Idag tog J en hemmadag med S och mig. Efter att S falsettjoat under några arla morgontimmar här bestämde vi oss för att det fick bli premiärtur till öppna förskolan. S somnade innan jag ens kommit ut ur trapphuset så vi fick börja med en promenad för att undvika paniktrött unge och allt vad det innebär. Efter en sisådär fyrtiofem minuters promenerade vaknade den lille så vi kilade raskt in på den öppna förskolan lagom till sångstunden. S fick tag på en leksak o han satt som i chock med den  o såg ut att gå in i sin egen lilla värld. Efter en stund blev han lite mer nyfiken på vad som hände runtomkring honom och såg ut att gilla alla nya roliga leksaker som fanns tillhands. Synd bara att alla stora barn gärna kom o tog ifrån honom dem.

Det var mest barn runt året på plats, så det var lite kalabalik bitvis. Men kanske är det precis vad en liten bebis behöver för att känna att han har fått ut något av sin dag, för när vi kom hem efter besöket har han varit på strålande humör och är nu inne på sin andra timme vila. Något som inte händer så ofta (tupplurer som räcker över en timme vill säga).

Idag vankas det hemmagjord pizza i det här hushållet. Mums! Fina arbetskamrater skickade förfrågan om häng ikväll. Jag vill, vill, vill, men det har inte gått så bra med matning o sovning den senaste tiden om inte jag finns i direkt närhet av S ungefär hela tiden. Varför kan du inte bara dricka välling som alla andra små bebisar verkar tycka är gott o så mättande att man sover i en sisådär tio, tolv timmar efter intag?

Våren som nästan kom men sedan gick vilse någonstans på vägen

Det snöar stora tunga snöflingor utanför mitt vardagsrumsfönster. Jag får känslan av att befinna mig i en sån där glob som man skakar på så snöar det. Hela förra veckan var det vår. I dagarna två har det snöat och man kan säga att vintern har kommit tillbaka igen. Känns okej ändå, för nu vet jag att våren tänker komma tillbaka i år igen. Den har bara inte riktigt bestämt sig för när. Mötte en badanka på min väg till affären som dock såg mer bekymrad ut där den låg, översnöad och smutsig på trottoaren.

Så många inlägg jag skrivit vakna nätter som inte blivit publicerade. Samlas istället i telefonen som små noteringar av hur min tillvaro ser ut just nu. S har hunnit bli sex månader. En, för det mesta, glad liten herre. Senaste två veckorna har dock varit ett inferno av känslostormar hos både barnet och mamman. Allt inom räckhåll ska hållas/slitas/bitas/dras i och när det inte blir som man vill gråt och tandagnissel. Frustrerande för alla inblandade. I veckan har det nog börjat vända igen. Eller så är det bara för att jag bestämde mig under förra veckans nu-har-jag-ingen-ork-mer-tårar att nästa vecka ska banne mig bli bättre.

S träffade en hund igår. Första gången han var medveten om det. En stor, svart vovve som han genast försökte klämma lite på. Sedan när S låg i sitt babygym och tjöt till klev hunden upp från sin vila, gick fram till S och la huvudet på hans små ben som för att lugna. Fint. Annars flirtade han hej vilt med min fina vän L. S alltså, inte hunden.

Idag har vi haft en annan mamma med en fyramånadersbebis på besök. Oj, vad mycket det har hänt på bara några månader märker jag då. Fortfarande är intresset för andra bebisar inte så stort. Mammor av olika slag är mer intressanta. Däremot är andras leksaker väldigt spännande att försöka tjuvsmaka på.

Efter sexmånaderskontrollen har vi fått order om att ge S tre matskedar rapsolja per dag. Ja, matskedar. Jag förstår för mitt liv inte hur det ska gå till eftersom ungen vägrar ersättning, välling och knappt äter mer än tre matskedar fast föda per dag. Men vi kämpar på. Att han bara väger 7,1 kg till sina 71 cm förstår jag inte alls då han fortfarande ammar ofta, både dag som natt.

Återkommer med fem och sexmånadersrapport snarast.

Om att söva sin bebis och lite till

Ikväll har lilla familjen varit hos en vän och ätit middag. Spenatsoppa med tofu och ägg, ackompanjerat av alkoholfritt vin och vitlöksbröd. Mums! Och lyxen i att bli bjuden på mat. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag detta faktum.

När klockan började närma sig halv åtta tog lillen och jag tjuren vid hornen och började pulsera hemåt i  snömodden. En härlig kvällspromenad varpå S naturligtvis somnade i vagnen och jag började oroa mig för kvällens insomning. Efter uppvaknande vid hemkomsten, blöjbyte, matning och pyjamaspåklädning ville lillen gärna att jag skulle tro att han var pigg. Den smarta mamman gick dock inte alls på detta och klappade ömt sitt barn på kinden och sa god natt innan hon lämnade sovrummet. Efter en stund hörde jag vad som kunde uppfattas som klagande ljud (alltså det här med femminutersmetoder hit och dit vet jag inte om jag skulle palla. Jag har nog dåligt samvete att lämna den lille att somna ensam, även om han själv är glad och nöjd) och gick in till honom, matade lite till, kramade lite till, sjöng trollmor (och TROLLband min publik) sa god natt ännu en gång och lämnade återigen rummet. Tre minuter senare gick jag för att se hur det stod till (ja, ni ser ju. Femminutersmetoden är inget för mig) med den lille, kikar in i rummet och upptäcker att han sover. Hah! Glass i soffan till ett avsnitt av Vampire diaries blev min belöning.

Igår hann jag aldrig ens byta till pyjamas då S helt plötsligt bestämde sig för att somna innan klockan slagit 18.00 och låta J och mig äta middag i lugn och ro. Jag ber J att handla till fredagsmyset och han kommer hem med en hummer. Gott!

Tre månader

Nötisen, du har hunnit bli tre månader gammal och OJ vad mycket som händer i ditt lilla liv. Igår upptäckte du att du kan göra ljud och som du gillar det. Sedan dess har du pratat varje vaken sekund (som iofs inte är så många då du har fått din första förkylning och tappert kämpar mot den genom att sova bort den. Heja, heja!).

Du har åkt flygplan för första och andra gången. Gick hur bra som helst, förutom att det nog gjorde lite ont i dina öron när vi skulle landa första resan. Annars åt du, sov och tittade på alla spännande lampor. Fortfarande väldigt kul med lampor, och hos mormor var det extra kul att vara för hon har så många fyllda med lampor. Inför ditt första besök hade mormor gjort i ordning skötbord i tvättstugan och virkat valar för dig att titta på. Väldigt spännande tyckte du och önskade nog att vi kunde tagit med den blå hem hit.

Du har redan hunnit med att vara i kyrkan och delta i din första begravning. Då din ömma moder är något av en orolig själ och var nervös skrikutbrott höll din fina moster i dig hela begravningen och du snusade så gott på hennes axel, både genom predikan, orgelspel och sång. Apropå din moster så var det kul att ni fick hänga med varandra en dryg vecka. Från en viss inledande skepticism gick du till att vara väldigt kär i henne. Sov så gott i hennes armar.

Du vill fortfarande inte ha napp och spottar snabbt ut den om jag försöker mig på att erbjuda. Vill gärna använda bröstet för mat, tröst och som sömnpiller. Du äter dock lite mer sällan nu och inte en gång i timmen (vilket jag är tacksam över), ibland sover du till och med fem timmar i sträck nattetid. Det kanske har med ovan nämnda förkylning att göra så jag ska väl inte ropa hej ännu.

Dygnet har du vänt på, från att ha somnat kring elva och dragit igång på riktigt efter en sisådär tolv timmar är du nu gärna vaken till mellan ett och två på natten. Jag hoppas innerligt att detta har med förkylning att göra för nu när du börjat testa din röst är det lite svårt att somna bredvid dig.

Annars har du blivit en gladare liten bebis. Ditt magont verkar ha försvunnit mer och mer nu när jag testat att vara mjölkfri ett tag. Senaste tiden har du dock varit mer ledsen, men vem är väl inte det när man är sjuk?

Andra saker: Vi brukar träffa bebisarna och mammorna från vår föräldragrupp en gång i veckan för promenader och fika. Jag lämnade dig och pappa ensamma för en kväll då jag och A gick för att se Twilight och förälska oss i vampyrer och varulvar för en stund. Ni hade det lite kämpigt med flaskan ett tag, men till slut gick det fint. Även om du inte alls ville släppa mig ur sikte när jag kom hem igen. (Eller var det månne mina bröst? Hehe) Vi fortsätter träna med flaska någon gång då och då för att jag ska kunna komma iväg ibland.

Nu hör jag att du vaknat så nu ska jag gå och ge dig en puss!

Morgonstund

Klockan är strax efter nio och jag sitter i sängen med min kopp frukostvälling och sneglar på dig där du ligger en bit bort och fortfarande snusar sött. Snart två och en halv månad har gått sedan du kom och förändrade ALLT.

Blöjbyten som var en ren fasa i början tycker du nu är ganska roliga. Kanske är det så att du vant dig och framförallt lärt dig att det är ganska skönt med en torr och ren blöja. Möjligen har det också att göra med Bamse och hans vänner som vi placerat ut ovanför skötbordet. Nu ligger du och ler och pratar med dem mest hela blöjbytena. Roligare för dig och framförallt roligare för mig som får nöjet att föreställa vad ni pratar om när du skrattar så gott.

Morgonen igår har hunnit bli morgonen idag. Det blir lätt så med en liten i familjen har jag märkt. Påståendet; tiden flyger förbi - har fått en annan mening sedan vi blev tre. Tiden formligen rusar förbi, likt en försenad Usain Bolt.

Det bästa du vet är fortfarande att bli buren. Vagnen fungerar ganska bra som sömnmedel, men vissa protester inledningsvis förekommer. Babybjörnen vet jag inte vad du har emot, men du börjar ofta gallskrika om inte direkt du blir placerad i den så åtminstone efter en stund. Ingen vagn eller sele utan tätt, tätt mot mamma eller pappa är det bästa sättet att sova, färdas eller bara vara.

Lampor, Bamsefigurerna och skuggor är spännande att titta på. Favoriten är dock vår sovrumstapet. Vet inte hur ofta jag kommer på dig att bara stirra rakt in i väggen när vi ska sova.

Annars har vi börjat gå i föräldragrupp och träffa fem andra mammor och deras småisar. Förra veckan var vi och fikade tillsammans allihopa. Skönt att träffa vuxna människor och få prata lite annat än bebisspråk om dagarna också. Annars känner jag mig ganska lyckligt lottad som har vänner som är hemma om dagarna av en eller annan anledning, så hittills har vi haft alldeles lagom med besök och äventyr. Barnvagnsbio testade vi med U och hennes lille F, det gick förvånansvärt bra förutom på hemvägen då du vaknade i vagnen och gallskrek tills vi kom hem och han fick mat.

Amningen verkar ha lugnat sig lite. Du, min lilla gourmand, vill inte längre äta med exakt en timmes mellanrum, nu kan det ibland gå två, två och en halv timme mellan matningarna. Skönt tycker jag. Kanske har det något att göra med den lilla magen som verkar må bättre nu. Inte så mycket magknip längre. Heja, det tycker vi om!

Försöker ta mig ut varje dag med vagnen, men vissa dagar är det svårt att hinna med. Av någon outgrundlig anledning försvinner tiden även när man inte har någonting inplanerat. Bara att försöka få till middag eller äta lunch är nog svårt. Igår försökte jag i tre timmar innan vi lyckades komma ut en sväng, du bestämde sig för att bajsa varje gång jag lyckats få på overallen och efter blöjbyten blev du hungrig som en varg. Och så höll det på. I tre timmar. Så kan det gå.

Bada är roligt och du sprattlar med ben och armar som vilken amerikansk simstjärna som helst. Desto tråkigare är det att bli upptagen, även om det också går bättre och bättre för varje gång. Nappvägrare deluxe, eller är det bara så att jag inte hittat rätt napp än? Har testat två varianter och ibland suger du en stund, men det är som att du är oförmögen att behålla den i munnen och efter en stund blir du arg och vill äta. Flaska däremot har gått bra hittills och peppar, peppar på söndag ska jag smita iväg med fina A och titta på vampyrer i biomörkret medan du och pappa har lite grabbkväll. Spännande! Och på torsdag kanske du får träffa din första hund då L som är hundvakt i veckan kommer hit och vi ska gå ut och promenera.

Nä du, lilla nötis. Nu är det jag som kryper ner bredvid dig och vilar en liten stund innan vi tar tag i den här dagen.

Välkommen till världen min tokiga unge

Så hände det som brukar hända efter ungefär nio månader av att vara gravid. Det lilla livet bestämmer sig för att titta ut och plötsligt står man där med insikten om att, eeeh vänta nu, jag ska ta hand om den här pyttepyttelilla fantastiskt perfekta lilla människan? Tänk om jag gör nåt fel? Tänk om rumpan blir röd? Tänk om han gråter och jag inte kan trösta? Tänk om han äter för lite? Tänk om jag har för lite kläder på honom? Tänk om jag har för mycket kläder på honom? Tänk om han har ont i magen? Tänk om, tänk om.

Efter två trygga nätter på BB var det hemfärd för nyblivna lilla familjen och paniken steg i nyblivna mammans inre (se ovan och multiplicera med tusen). Jag som aldrig ens vågat hålla i en så liten bebis innan hade helt plötsligt ansvaret för ett litet liv i mina händer. Hisnande tanke.

Nåväl, livet är från och med första september för alltid förändrat. Det här underbara lilla livet som jag fått ynnesten att lära känna har kommit in i mitt liv som en stormvind och totalt förändrat det. Redan på BB skrek han högst och längst och när andra små bebisar sov första dygnet efter förlossningen åt han ungefär hela tiden och var inte alls trött. Det där lilla leendet som spelar i mungipan är det vackraste jag någonsin sett (även om det nu råkar bero på gaser) och känslan av att vakna mitt i natten av en hungrig liten kille som sparkar och slår en i magen samtidigt som han grymtar likt sju vildsvin går inte att förklara för den som inte varit där. Det är en kärlek som totalt uppfyller mig.

Välkommen till världen min tokiga, underbara unge. Det ska bli mig ett sant nöje att få lära känna dig.

En smygande känsla av att man glömt nåt

Det här med att veta vad man behöver och inte behöver införskaffa när det är första gången man går i väntans tider kan jag tycka är klurigt. Har gått omkring rätt så förvirrad under några månader och endast införskaffat ett litet klädesplagg och nån filt. Oviljan att köpa onödiga saker bara för att har slagits med stressen över att inte alls vara förberedd.Tack vare att Js syster med familj var här för en månad sedan med fem kartonger fyllda av kläder, leksaker, böcker, täcken och massor därtill känner jag ett slags lugn inom mig. De mesta praktiska förberedelserna är nu avklarade. (Inbillar jag mig i alla fall.)

Sedan sist har vi ägnat våra helger åt tapetsering och enligt plan kommer även följande helg att fyllas med fuktigt lim, svårpassade mönstertapeter, lutande väggar samt en hel del svordomar och uppgivenhet innan allt är klart. Då brukar vi bli väldigt nöjda och gå runt med varsitt fånigt flin på läpparna. Jag erbjuder en sneakpeak på nötrummets och vardagsrummets fondvägg och frågar er, kan man bli annat än stolt över sin insats när man aldrig tapetserat förr och resultatet blir så här bra?

Nu ska jag fortsätta min fredagsstädning innan jag går till affären och handlar hem mysig middag till mig och mannen som uppladdning inför morgondagens sovrumstapeter. De lär bli svårast hittills misstänker jag. 

Lev och må, mina vänner!

Om konsten att vänta

Mycket har hänt sedan sist jag skrev. Det största är den lilla hemlighetsfulla nöten som växer i min mage. J och jag håller som bäst på att förbereda allt som ska göras. En stor del av tiden går dock åt till att försöka förstå att två ska bli tre. Att nio månader är en lång tid vet jag inte vem som sa, någon som kände sig klokare än vad jag gör när det kommer till barn mest troligt. Vecka 34 nu och det känns fortfarande som att det var igår jag fick bekräftat vad som väntade. Storleken på magen avslöjar dock att det snart börjar vara dags.

Veckan som kommer innefattar bland annat:

Restaurangbesök och bio med fina A. Ser jag fram emot.

Tapetsering av nötrummet. Ser jag inte så mycket fram emot att utföra, men jag längtar verkligen tills det är klart. Målning/lackning av stolar samt fortsatt jakt efter beslag till nygammal byrå.

Besök hos barnmorskan.

Nu ska jag nog ta och sova en stund i soffan innan det är dags att ta tag i den här dagen. Att uppmuntras att ta en och annan tupplur och vilopaus är en av fördelarna med att vara gravid.

Another day, another dollar

Efter mysig middag med kära vännen A känner jag att batterierna är laddade och att tron på att jag faktiskt klarar det här infann sig. (Lite i alla fall) Skönt att få prata av sig med fina vänner när det är mycket som händer runt omkring. Vid hemkomst hade fina J lagat sopplunch till morgondagen.

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det här med att jag nu befinner mig på arbetsmarknaden. Som tillsvidareanställd. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an den här uppgiften.

Så här i slutet på veckan hoppas jag på ett biobesök. Känner mig sugen på att se Norwegian wood, såväl som Blue valentine. Båda verkar vara filmer helt i min smak. Sen hoppas jag på solfyllda vårpromenader med ett cafébesök eller två.

Men nu närmast väntar kudden och drömmarnas värld.

Välkommen till rusningstrafiken

Ungefär hela min dag kändes som rusningstrafik. Dag ett på nya jobbet är avklarad. Och jag är redo för sängen när klockan slagit 20.33.

Verkligheten knackar på

Två månader efter avslutad utbildning börjar jobbgrytan så sakteliga sjuda. Spännande och nervöst. Ett möte till veckan leder förhoppningsvis till en något stabilare tillvaro vad gäller rutiner, ekonomi och sysselsättning. Skicka en tanke eller två åt mitt håll, jag behöver det nog. Och om mötet blir lyckat behöver jag definitivt era tankar. (När ska det här ifrågasättandet av sina kunskaper och medföljande panik ta slut? Snart hoppas jag.)

Efter lite harvande i nygammal tillvaro av vikariat, inringningar och dålig timpenning skulle det onekligen vara skönt med ett schema och möjlighet att lära känna sina kollegor.

Åh. Kära framtid, jag önskar att du ville komma nu och ta väl hand om mig.

Soldier of fortune

Ytterligare en dag i soffan med sprängande huvud, igentäppt näsa och slemfylld hals. Kul. Min vita julgran lyser i ett hörn av vardagsrummet då jag inte orkat plocka ner den än. Thin Lizzy och Phil Lynott i högtalarna som sjunger att jag kan göra vad jag vill. Examensdag. Efter sju års studier på fem olika universitet och högskolor runt om i landet har jag äntligen gått färdigt en utbildning.

Tänk. Att göra vad man vill. Svindlande tanke.

Examensdag.

"There are people that will investigate you
They'll insinuate, intimidate and complicate you
Don't ever wait or hesitate to state the fate that awaits
Those who try to take or shake you
Don't let them break you

You can do anything you want to do
It's not wrong, what I sing is true
You can do antyhing you want to do
Do what you want to"

Thin Lizzy - Do anything you want to

Examensdag.

Nytt år, nya tider, nya planer

Nyårslöfteslistan för i år är lång. Oändligt lång. Både den personliga och den, med sambon, gemensamma. Jag ska inte räkna upp hela med ett av de roligare kan jag bjuda på.

Vi har lovat varandra att försöka återuppta lite av det där med kulturutforskning här i huvudstaden. På senare tid har det liksom blivit mer och mer tv-middagar och följdaktligen mindre tid för roliga utflykter. Det ska ändras på. I helgen planeras ett besök på kvartersbiografen för en film. Besök på Fotografiska även det inplanerat till nästa vecka. Heja, heja!

Annars har jag drabbats av en väldig förkylning som kom plötsligt utan förvarning. Lämpligt dock, två dagar efter mitt sista seminarium. Nu väntar intensivt jobbletande och en visit i norr. Sedan är jag förhoppningsvis redo att kastas in i verkligheten med jobb och allt vad det innebär med nya rutiner. Pengadelen är jag definitivt redo för.

Delar av dagen har spenderats med kära vännen U i Gustavsberg letandes porslin och glas till riktiga fyndpriser och god lunch på lokal bistro. Trevligt och välbehövligt. Annars har jag legat i soffan under täcket och känt mig ynklig.

Until next time.