Med tanke på att jag bodde 135 mil ifrån min stora kärlek i ett halvår nästan så borde inte fem dagar kvällsjobb kännas så förfärligt tråkigt som det faktiskt gör. Jag tar det dock som en bra tecken på att jag, om än inte nykär så i alla fall, är tokkär i honom.
Igår när jag klev av vagnen stod han på andra sidan spåret, redo att bege sig till sitt dumma jobb. Det blev några pussar över staketet innan jag gick in och sov middag i tre timmar. Något måste man ju göra med sin tid.
Annars handlar det mesta just nu om att packa ner saker inför flytten. Kan ni tro det, på sex dagar flyttar jag till Stockholm! Det känns helt galet roligt och helt galet knasigt. Fortfarande. Men tänk om han flyttat själv. Om jag stannat här. Då hade jag ju dött av mysbrist på en vecka. Lite roligt är det för vi får fira vår träffades-för-första-gången-årsdag i Stockholm, något roligt ska vi väl kunna koka ihop. Om det så bara är vin och ostkväll på vår inglasade balkong. Jag längtar efter att sjunka ner och mysa ihop mig i soffan och se en massa mysiga Woody Allen filmer också.
Förutom det funderar jag lite på semestrar. Förmodligen eftersom jag inte haft någon i år. Nästa år har vi sagt att vi ska åka till Dublin. Irland är ju Irland. Sedan skulle jag vilja åka till Wien och bara insupa atmosfär och kultur. Känns som att det är en stad jag kan älska. För att inte tala om den resa till Paris jag skulle vilja göra med hjälp av Hemingways En fest för livet. Tänk vad mysigt att gå omkring på gatorna han skriver om, se om caféerna ligger kvar, titta in i bokhandlarna han besökte så frekvent eller bara strosa i parkerna han skrev om. (Jag vet att jag är romantiskt lagd när det kommer till sånt här, men det hjälps inte. Jag tycker det vore en alldeles underbar semester.)
"Fan vad tråkigt mitt jobbb är! Längtar jättemycket efter dig nu. Vill bara ligga och mysa. Puss."
I miss you too baby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar